är huvudet dumt...

...får kroppen lida

Ett fotbollslag, skapat av *invandrare* där frekvens av just *invandrare* är hög hade i tisdags bokat tid på min matta. Med de vackra orden "Ge dem så de spyr" har deras huvudtränare Gabriel lämnat över dem i min ljuva vård.

De stönar, de stånkar, de svettas floder och ingen beklagar sig.
Jag gapar och härjar, peppar på och ger beröm..och gapar och härjar, peppar på och ger beröm...om och om igen.

-Time to beat är handbollskillarnas 18 minuter, INGEN kliver av mattan före det, kom igen nu, bara 10 minuter kvar ! Det är de första 20 minuterna som är värst, sen släpper det..ÖKA !!!

Jag springer inte, men i övrigt gör jag alla övningar jag kräver av dem, väl vetandes att det är nu, den första träningen jag har möjlighet och chansen att visa mig tuff och hård, vinna respekt jag kan leva på de kommande träningarna.

- Nu ska vi avsluta träningen med en rolig liten lek, kallad *Bära Laget*.
Så delar jag in dem i två lag, ett lag med killar över 80 kg och ett där jag tycker de ser ut att väga under 80 kg. Och naturligtvis ska jag själv vara med.
Mitt förnuft informerar om att det diffar lätt 20 kg mellan mig och killen...mitt ego ser inte problemet. Nix, mitt ego böjer på benen, kopplar armarna under grabbens rumpa och hivar upp honom och börjar backa över mattan. När jag har 2 killar kvar att bära skriker de redan på mig...
*Kom igen tjejen, du klarar det!!! Bra!* och kompisklappen delas ut och vips har jag förtjänat en plats i gänget.

Så dras det lite i muskler i förhoppning om att minska ner träningsvärken och efter en rungande applåd försvinner de ut i duschen. Och då, mina damer och herrar, glider Huskatt ner i en pikant liten hög på mattan, helt slut och brutalt nära att bara spy rakt av.
Men de vet inte dom...

Idag kan jag nästan lyfta armarna över huvudhöjd. Nästan.
Och jag håller med mitt ego. De var det faan värt!

med fjäsk kommer man långt

Son 1 : Tjaaa gullet, sitter du här och är snygg !

Huskatt : Tjaa på dig pudding !

Han kramar om mig, svassar runt lite allmänt och tar en sväng mot köket. Yrar runt lite där och beger sig mor trappen i faslig fart. Halva trappan kommer han, innan han gör misstaget att prassla med påsen...

Huskatt : Stopp där, kom ner igen ! Vad tattade du i köket?

En påse godis har han gjort ett rätt bra försök att smussla med sig upp till sitt rum. MIN påse med godis...som jag naturligtvis kräver tillbaka och lätt skyldigt fnissande försvinner han upp helt utan godispåse.
Några timmar senare gör han ett nytt försök.

Son 1 : Får jag lov?

Pinsamt nog kan jag informera om, att min godispåse nu mer befinner sig på hans rum.

been there, done that

- Jag har ett problem.

Klockan är halv åtta på morgonen, han har gjort sig besvär med håret och krängt ner sin kropp i nya kläder, sitter som bara en tonåring kan göra...nerhasad på stolen, slappt hängande över ryggstödet.
Och de finns inte en chans i helvetet att han kommer fråga mig.

Huskatt : Så...du kommer bli lite sen idag ?

Son 1 : Öööhhh....ja.

Huskatt : Då får vi väl stanna till och fixa *problemet*.

Son 1 : Du är bäst mamma.

*Problemet* råkar vara pengar.
I vanliga fall vet både han och jag om att pengar druttar inte ner av sig självt, utan mer någon form av insats krävs för att de ska dyka upp. Jag skulle även gissa på att det här kom hastigt på och inte riktigt fanns med i planen före morgonens besök på skype/msn.

Jag vet vad hon heter och hur hon ser ut.
Och att han gillar henne. De räcker för mig.

min säng...

...stinker synnerligen illa.

Lat och trött är det grundläggande skälet. Och idioti.
För om du är smart och helt på egen hand inser att det inte är en briljant ide´ att gå runt i si så där en tre månader med lite *de svider när jag kissar* och sen drabbas av en gruvlig ryggsmärta...och faktiskt fattar att de inte inte alls handlar om vanlig *svensson-svensson-ryggen* utan kanske mer bakterier som besöker dina njurar och lever apa med din kroppstemperatur...så kommer du inte ställa dig själv frågan.

*Har jag vid 37 års ålder börjat kissat i sängen?!*

my girl !

Knäna uppe vid hakan, sitter och gömmer sig under jackan.
Gruvligt nervös.
Så ropas hon upp, studsar iväg tillsammans med Skutt och upp på mattan.

Jämna matcher och hon plockar poäng och vrider sig ur underläge, om och om igen.

Periodvila och goda råd delas ut...och lite påminnelse om hur det var man gjorde den där halvnelson och hur man undviker nacksving.

Och uppenbarligen lyssnade hon finfint !
Jag är löjligt stolt! Men faan, hon vann ju hela tävlingen !!!

guldstjärna = DH

Priset som Årets Förälder är tveksamt om jag skulle få, men jag kan åtminstånde bli nominerad...

Runt tolvsnåret kommer vi iväg. Som 1 sitter med näsan i en bok och är allmänt osocial, jag kör bil på det sättet jag brukar köra.
Huskatt : Är det där en polisbil?

Son 1 : Ja..varför frågarar du..men mamma...

Släpper raskt av gasen ner till 120 glider glatt förbi polisbilen och tänker att de var ju en rasande tur att polisbilen körde under tilllåten hastighet. (ähum, som min man berättar för mig att jo, så är det, den sträckan av motorvägen ÄR det bara 110 på)
Huskatt : Men nej, nu glömde jag GPS hemma!

Sone 1 : Men mamma...hur ska vi nu kunna hitta?!

Huskatt : Lugnt, jag har varit där förr, jag hittar.

Sone 1 : När då?

Huskatt : Tjaa, de är väl en 20 år sedan eller så...

Son 1 : Faan, vi är körda, de här kommer aldrig gå.

Och eftersom han har gråten i rösten tvingas jag erkänna att jag driver hejdlöst med honom, att det är väl skyltat och allt kommer gå kalas.

Kö...lång kö. Vi står en stund i högen och de känns som om vi inte kommer någonstans alls. Plötsligt dyker de upp en kille till på kanten som trumpetar ut *DAGSPASS*
120 per person kostar det och jag har inte jämn växel, han har ingen växel alls och kabang sitter bandet på för 100.
Galet mycket folk, högljut och stimmigt, värre än en brottningstävling och sonen är i himlen. Datorer, spel och alla möjliga grunkor, hans ögon tindrar. Att vi sen träffar kompisar där gör inte saken sämre på något sätt, speciellt inte när han får dra ner baken och låna en dator och spela bort några timmar.

Och så plötsligt dyker han upp framför mig och jag vet att han menar NU. Inte om 5 minuter..utan NU. Bums.

Son 1 : Jag vill åka hem.

Huskatt : Okej, då åker vi.

Och hela vägen hem pratar han om en enda sak.
Att till sommaren, då ska han ha godkänt i alla ämnen och en egen plats.

med blommor och med blad...

...firade vi inte hans dag, men med bowling !

8 år och bowlingkloten yr genom luften och till hans förtret, får han pisk av sin syster.

Personligen delar jag bana med min systers man och min mans brorsdotter. Planen är vackert enkel...jag hoppas på att de ska vara lika usla på bowling, som jag.
Redan när han smidigt skickar iväg första klotet inser jag mitt misstag, han är inte ens i närheten av min uselhet.

Första rundan får jag tillbörligt med pisk. Andra rundan har jag makalös tur och hamnar endast ett poäng efter honom. Tredje rundan är jag okoncentrerad och helt chanslös.
Jag tänker ändå att jag ska försöka få till en smidig ivägslägning av klotet, kanske inte bara styrka och våld för att undvika rännan. Glider oroväckande bra med de där förbaskade skorna, får ut en ynkans bit av tån på själva banan och...där är det halt. Jävligt halt. Fadäs.

Så samtliga hade ett synnerligen glatt födelsedagsfirande...